De senaste dagaran har jag tänkt och sett tillbaka på min förlossning och tiden på BB. Jag har inte funderat så mycket på det innna, utan de kom nu 6 månader efter. Jag har drömt om tiden på BB på natten, typ gått tillbaka i tiden. På dagarna funderar jag på min förlossning. Jag tänker på att vi firade faktiskt nyår på BB. Det har jag typ glömt av. Vi kvinnor är fantastiskt duktiga, tänk att vi kan föda barn.
Jag tänker på de 5 dagarna på BB. Och när jag fick upp Nellie för första gången på min mage.
Det går inte att beskriva känslan att få upp sitt nyfödda barn på sin mage.
Efter att jag legat och kämpat i flera timmar så kom äntligen Nellie ut och den känslan är så underbar, jag känner den fortfarande. Och så himla overkligt att vi hade blivit föräldrar bar på några timmar :)
Tiden på BB var så overklig det kändes som man var instängd i någon slags bubbla och allt är lite suddigt.
Jag vet att jag tycket det var så overkligt, det kändes inte på riktigt, att barnet som låg gemte mig var våran dotter. Att vi skulle ta med henne hem var en häftig känsla men även rädsla!
Jag vet inte hur man gör, vet jag att jag tänkte!
Men det har och går kanon bra. Jag är världens bästa MAMMA :)