Den 13 september, då fick jag samtalet om att mamma fått cancer, sedan dess har allt varit upp och ner! Världen stannar och varje andetag jag tar gör ont! Vissa dagar går bättre än andra. Jag har varit i skolan varje dag men fick gå hem idag dels för jag är så förkyld och att min kropp protesterade, så idag vill jag bara ligga i soffan!

Jag försöker vara stark och tänka att allt löser sig, men så finns det hjärnspöken som kommer och besöker ens tankar! Allt måste bli bra, finns inget annat alternativ.

Jag är så förbannat rädd, jag är förbannad på denna jävla sjukdom och tårarna slutar aldrig rinna.

Den 13 september rasade hela min värld!

Men vi ska fixa detta tillsammans, vi är starka!!!