Nu ska jag skriva ett inlägg som handlar om mig och vad som hänt oss detta året. Kan tyckas vara konstigt kanske att jag skriver så privat på en blogg. Men jag tror jag behöver det, blir som någon terapi för mig.


I början av Januari kände jag att något inte stod till som det skulle i min kropp, mina bröstvårtor började öma och jag var trött. Det visade sig att jag var garvid. Jag kan inte med ord beskriva denna lycka. Jag var nog världens lyckligaste person, som vi hade längtat. Vi hann knappt förstå att vi skulle blir föräldrar innan det tog slut. Den 16 januari fick jag missfall i vecka 5. Mitt andra missfall i mitt liv. Jag blev fruktansvärt ledsen men sorgen gick ganska fort över.

Det hann inte gå mer än max tre veckor efter mitt missfall så började mina bröst öma igen, och jag trodde inte det var mögligt men det visade sig att jag var gravid igen. Jag förstod ingenting....men ännu en gång blev jag så glad, men denna gången ville jag inte tro på det, ville inte ta det på allvar för skulle det hända något skulle jag bli förkrossad igen.

Jag var på mödravårdcentralen och skrev in mig, hade ett kort samtal. Veckorna gick och jag försökte att inte tänka så mycket på att jag kan få missfall igen. För tre veckor sedan så kom det lite blod. PANIK! inte igen tänkte jag. Jag ringde till Gyn och fick komma till varberg dagen efter. Där började vår tuffa och extremt ledsama tid.

Det visade sig att det fanns en fostersäck och en gulhinnesäck men inget foster......De talade om ofostrig graviditet. Vad är det tänkte jag? Men visade sig vara vanligt bland graviditeter. Missfalll är ju vanligare än normalt gångna graviditeter. Vid en ofostrig gravidiet fortsätter fostersäcken att växa och alla graviditets symtom är kvar....När jag fick höra detta så sprack min värld.Jag skulle tillbaka till Varberg om en vecka. Natten efter mitt besök i Varberg låg jag bara och tittade upp i taket, hur sjutton skulle jag gå vidare? Hur skulle jag orka? Jag hade tenta dagen efter....trots allt gjorde jag den och klarade den galant.

7 långa dagar väntade jag på att få komma tillbaka till varberg och någonstans ville jag tro att de såg ett foster nu. Jag låg i gyn stolen och minuterna gick och läkaren sa inget....Men till slut sa hon att fostersäcken växt och att det fanns ett foster. Jag blev så glad att jag började gråta. Men lyckan försvan fort för hon hittade inget hjärta.....
Fick boka en ny tid och komma tillbaka om en vecka.

Igår var jag på sjukhuset igen.....i hopp om att de skulle hittta ett hjärta. Min graviditets symtom finns ju kvar. Jag spyr var och varanan dag, jag är trött i kroppen och ont i mina bröst. De sa att de såg ett pytte pytte litet foster men att de inte var utvecklats som de skulle, fanns inget hjärta....Nästa vecka ska jag ta bort de döda fostret i min mage....Jag vill bara ha bort de nu....Vill gå vidare.....

Jag har varit extremt ledsen, deprimerad och inte förstått hur i hela friden ska jag kunna gå vidare efter detta?
Detta är min fjärde gravidiet och en har lyckats bra och tack gud för det, för vad skulle jag göra utan min älskade dotter? Hon är min solstråle i mitt liv!

Denna gravidiet har varit fruktasvärd och är det fortfarande. De andra missfallen han jag börjat blöda och så har det varit bra, denna gången förstår inte kroppen att det är något fel, mina graviditetshormoner är kvar och fostersäcken fortsätter att växa....min mage blir större och strörre helt i jävla funking onödan!

Detta är bland de värsta jag har gått igenom....Jag försöker att vara glad och gå vidare...men jag tänker på det hela tiden, gråter nästan varje dag.

Sitt nu inte och tyck synd om mig för det är inte därför jag skriver detta. Det är för min skull för att kunna gå vidare. Jag längtar tills detta är över och min kropp kan återhämta sig och allt blir som förr. Fast det blir det ju aldrig. Jag vet inte ens om jag vågar bli gravid igen!

Men jag vill ju så gärna ha ett syskon till Nellie, men det får nog vänta! Jag orkar inte gå igenom detta igen.....

vågar knappt gå ut är rädd för att jag ska se någon gravid, vågar inte, vill inte....