www.katrinarosales.se www.chawo.blogg.se

Min berättelse om min förlossning!

Nu ska jag berätta om min förlossning för er alla!

 

Förra måndagen den 28 december runt kl 15.00 började jag känna magont och det släppte inte. Jag blev orolig och ringde in till förlossningen vid kl 2100. De tyckte vi skulle komma in och kolla med CTG hur bebisen mådde. Bebisen mådde jätte bra i magen så vi åkte hem igen. Dagen efter på tisdagen den 29 december så var jag hos barnmorskan kl 9.15 och jag mådde verkligen inte alls bra jag kände mig sjuk och trött och hade ont i magen. Men jag kämpade på efter BM så åkte jag till willys för att köpa mjölk sen åkte jag hem. Även fast jag hade ont så grejade jag lite här hemma jag stök kläder och tvättade lite. Men sen vid kl 17.00 då satte värkarna igång på riktigt. Vi stod och lagde mat och jag hade värkar var 10 minut. Jag kved och satt på huk. Jag skrev upp varje gång det kom en värk och det blev tättare och tättare. Klocka var runt 20.00 när Christian ringde in till förlossningen och frågade vad vi skulle göra?! Jag skulle ta en panodil och gå och duscha varmt. Jag gjorde det men jag hade lika ont. Klockan gick och jag fick ondare och ondare. Runt kl 22.00 så var det var det 3-4 minuter mellan värkarna. Klockan 23.00 då hade jag ont på riktigt och stod inte ut mer så då körde vi in till förlossningen. Vi kom in vid kl 23.45 och då kollade de CTG för att kolla hur mina värkar var och hur bebisen mådde. Jag hade så gräsligt ont och var väldigt rädd. När vi kom in till ”mitt” förlossningsrum så greps jag typ av panik för då tänkte jag  ”nu är det på riktigt, nu ska jag föda, herregud!”  Kl 01.00 var jag öppen med 4 cm och jag fick morfin så jag skulle få sova. Men det fick jag inte jag hade väldigt, väldigt ont.  Men barnmorskan sa till mig att det inte är säkert att värkarna försvinner utan att jag fortfarande kan känna av värkarna. Så jag låg där i sängen och plågade mig själv. Jag visste ju inte hur ont det skulle göra så jag brydde mig inte om att ringa på undersköterskan. Men vid kl 04.00 så gick Christian ut till barnmorskan och sa att jag hade så j*vla ont att han trodde jag skulle dö. Då kom undersköterskan in och nästan skällde på mig för att jag inte sagt till att jag hade så jäkla ont. Jag fick prov lustgas och gud vilken befrielse det var. Jag kände mig dyngfull och det var hur skönt som helst. Undersköterskan satte en ”ståltråd” kommer ej på vad det heter. Men en tråd på bebisen huvud för att se hur bebisen mådde, när hon satte in tråden då gick mitt vatten. Kl 04.30 minns jag att Christian sa att han skulle hämta kaffe, jag var väldigt borta pgr av lustgasen, Christian fick aldrig sitt kaffe för sen var det som en blixt från himlen och då satte förlossningen igång på riktigt och nu så hade jag så ont så jag trodde jag skulle dö. Jag skrek av smärta! Jag minns att barnmorskan frågade om jag ville ha ryggmärgs bedövning. JAJAJAJA! Jag tyckte att det tog sån jävla tid innan jag fick ryggmärgsbedövningen fast i verkligheten tog det ca 15 min enligt Christian. Jag minns att alla barnmorskor sa ”snart blir det bra, snart får du ryggmärgsbedövning” Tyvärr så fick jag inte rätt effekt på ryggmärgsbedövningen, jag skrek inte lika mycket men jag hade fortfarande väldigt,väldigt ont. Barnmorskorna trodde att jag fått ryggmärgsbedövningen snett för de tyckte det var konstigt att jag fortfarande hade så ont och använde lustgasen, de satte även en akupunktur nål i pannan på mig. Stackars narkosläkaren blev väl stressad av mig som skrek av panik. Jag är så tacksam för att jag har min älskade Christian. Han hjälpte mig hela vägen och var ett otroligt bra stöd, jag hade inte klarat det utan honom.  Vissa blir ju väldigt arga mot sin man när de föder men det blev inte jag, Jag var jätte snäll. Jag var nog mindre snäll mot barnmorskorna. Jag är så tacksam för deras hjälp så otroligt duktiga. Ja förlossningen fortsatte. Jag tror att jag aldrig fattade att jag höll på att föda barn för jag väntade hela tiden på att det skulle göra ondare, för jag hade ju gräsligt ont men jag trodde att det skulle göra ännu ondare.  Jag vet inte var klockan var men kanske runt 07.00-08.00 då började jag stå upp med hjälp av en gåstol för att få ner bebisen ända ner till öppningen. Jag minns inte detta exakt utan jag läser från min journal. Jag minns att jag slumrade bort ett tag pgr av smärtlindring och värkar och när jag vakande till så såg jag ansiktet, jag kände igen honom. Det var läkaren som sa till mig 1 maj att jag fått missfall. Vilket jag inte hade. Jag tänkte herre min skapare vad f*n gör han här. Han skulle hjälpa mig att förlösa mig med hjälp av tång för nu var det bråttom då bebisen puls sjönk dramatiskt ner till bara 70 slag per minut. Klockan var då 08.50 och jag krystade som aldrig förr och jag trodde att jag skulle gå av på mitten. Klockan 09.16 då kom hon till världen vår älskade, älskade dotter Nellie. Hon vägde 2820 gram och var 48 cm lång så hon är ej stot vår lilla dotter. Trost att det blev så dramatiskt med Nellies puls så var alla värden bra på henne när hon kom ut. Tack för det. Jag fick upp Nellie på mitt bröst och jag grät av lycka. Jag har aldrig känt sån enorm kraft och lycka. Jag trodde allt var färdigt nu och att vi bara skulle vänta på moderkakan som skulle komma inom en halvtimme. Men det gjorde den inte den satt fast i min livmoder och jag skulle in på operation. OPERATION!!!!!  Nej,nej, nej jag vill inte, jag vägrar bli nersövd. Jag kommer att dö! Jag greps av panik. Om jag ska vara ärlig så tyckte jag det var värre att bli nersövd än att föda barn hehe.  Jag åkte in på operation och var borta ca 1 timme bara. De gick in och drog loss moderkakan och sydde ihop mig för de fick klippa upp lite under förlossningen så jag ej skulle spricka. Jag fick komma tillbaka till min underbara familj, vi fick ej komma upp till BB förens på kvällen den dagen för jag hade förlorat så mycket blod så jag fick två påsar med nytt blod. Men sen vid kl 19.00 då kom vi upp till BB avdelningen. Christian åkte hem och jag låg och myste med vår dotter och ammade henne. Tyvärr så var/är det väldigt svårt att amma henne för hon håller på att snuffa med tungan och jag har en inåtvänd bröstvårta. Men med lite tålamod så gick det bra att amma henne så hon fick i sig råmjölken.  På natten så tog barnmorskorna Nellie så jag fick sova. Dagen efter var det nyårsafton och jag var väldens lyckligaste person. Jag har aldrig varit lyckligare. Jag mådde jätte bra fick gå och duscha och fräscha till mig. Gud så skönt det var att duscha.  Vi fick ett familjerum så Christian kunde sova över på nyårsafton *mys* Jag skulle kunna sitta här och skriva sida efter sida men jag ska sammanfatta det jag varit med om. Det gjorde väldigt ont att föda barn men inte så ont som jag trodde att det skulle göra. Jag skulle kunna föda imorgon igen. Jag vill även tacka personalen för all hjälp och service. Utan barnmorskorna skulle jag ej klarat förlossningen så bra. Jag och Nellie kom hem i söndags så vi stannade på BB i 4 dagar det var väldigt skönt på BB men otroligt skönt att få komma hem. Och allt har gått så bra. Hon äter, sover och bajsar. Hon skriker nästan aldrig, hon är så snäll vår älskade dotter Nellie.

Tack för mig!

KRAM

Kommentarer
Postat av: Terese Johansson

WOW vilken spännande läsning, jag typ ryser, ler och nästan lipar på en å samma gång. Så himla härligt att allt gick bra Madde och vad underbart att du är så lycklig!! Ha det gott! KRAMAR!

2010-01-05 @ 18:13:39
Postat av: louise

Det finns verkligen inget som känns likadan som en förloossning, jätte kul o läsa om det =) dumma moderkaka! puss o kram

2010-01-06 @ 10:03:42
URL: http://lece.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Roses | via Tumblr
Roses | via Tumblr
RSS 2.0
Ladda ner en egen design gratis | Bonusar inom casino, poker och bingo